Jag har under de senaste månaderna genom samtal med människor förstått att många nu brottas med oro av olika slag. En oro som man uttrycker på olika sätt.
När jag för ett par veckor sedan satt och sorterade utklipp som jag tagit från olika tidningar så var det ett sådant som väckte mitt intresse. Det var ett utklipp med en artikel ifrån tidningen Expressen. Artikeln började med orden: ”Var femte svensk känner oro eller ångest”. Och författaren fortsatte med att beskriva denna oro som ”vår nya folksjukdom”. Han citerade även en person ifrån Socialstyrelsen som säger: ”På många sätt har vi fått det bättre. Ekonomin är bättre och livslängden ökar. Ändå blir vi alltmer ångestfyllda.” I artikeln så försöker man sedan att finna skälen till att det har blivit så.
När jag läste de olika skälen så saknade jag i varje fall ett viktigt skäl: Att så många människor inte tagit till sig den hjälp som kristen tro ger. Det var länge sedan kyrkofadern Augustinus skrev: ”Mitt hjärta är oroligt i mig till dess det funnit vila i Gud.” Jag tror att han beskriver något som gäller oss människor i alla tider. Jesus visste ju detta. När han börjar sitt långa så kallade avskedstal så säger han: ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig” (Joh.14:1).
Trygghetsbehovet är ett av människans djupaste behov. Och det är ett behov som inte går att fylla med vad som helst! Nej, ytterst sett kan det bara att fyllas genom tron på en levande Gud. Som kristen kyrka har vi uppgiften att hjälpa så många som möjligt att få denna tro.
Med dessa rader vill jag hälsa dig välkommen till gudstjänster och andra samlingar på Mössebergsgården. Här vill vi hjälpa varandra att få den tro som hjälper oss med vår oro.
Bernt Olof Jonasson – pastor Equmeniakyrkan Falköping