”Det är knappt man kan tro att det är sant!” Så kan vi säga när något stort och förunderligt hänt i vårt liv. Det kan vara ett provsvar som bekräftar att det sjuka är borta eller att någon överlevt en olycka på ett mirakulöst sätt. Det kan också vara när någon vunnit en stor summa pengar.
”Han hade änglavakt” kan vi också säga. Eller så sjunger vi med i Evert Taubes ”kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill”. Ibland säger vi ”att hon klarade sig som genom ett under”. Hur kan talet om under, änglar och tro bli till något verkligt för oss?
Författaren och pastorn Tomas Sjödin talar om tron som ”en aning som gränsar till visshet”. Tänk att det kan vara så enkelt och vackert. Att en aning inom dig gränsar till visshet, en tro. Ingen annan än du kan ge tillträde till ditt inre rum, ingen annan än jag kan ge tillträde till mitt inre rum. Det är som det skall vara. Den tro vi bär inom oss, den må vara stark eller svag, visar på den som bär oss. Denna någon blir som en bro över mörka vatten.
Sommarens tonårsläger nere på Hallandskusten bar titeln ”Vandra med Gud”. Livet är som en vandring och vi är inte ensamma. Vi har alla medvandrare på jorden och vi får vandra med Gud. Det är svårt att skilja ut Gud från medvandraren eller medvandraren från Gud. De som kallas små, svaga, sjuka, flyktingar, hemlösa, änkor, invandrare och föräldralösa står nära Guds hjärta. Vi får ta emot varandra och därmed ta emot Jesus Kristus.
Tänk om Falköping får vara den platsen där allt detta sker. ”Det är knappt man kan tro att det är sant” men vi kan med Guds hjälp göra denna plats till en ”änglamark”…
Guds välsignelse på vår vandring!
Anders Sunnergren